Samtal med doktorn

| Postat i: IVF-kliniken
1
Hade mitt samtal med doktorn igår, för det första så ringde han 1 1/2 timme efter vår bokade tid. Sen vet jag inte varför man behöver ha ett samtal med läkaren före ett nytt IVF han sa ju inte så mycket som jag inte redan visste. Det blir byte från Gonal-f till Menopur, eftersom jag hade många äggblåsor som var så små, så tyckte han det är bättre om man får mindre äggblåsor men större. 

Sen så har jag beställt medicinen skulle ta 3-5 dar, jag är dok väldigt orolig att medicinen inte kommer före mensen. Ska få mens på måndag den 5/5. Och jag vet inte om Apoteket räknar att leverera på röda/helgdagar. Så isånafall får vi vänta till Juni, vilket skulle kännas väldigt surt! Då jag bett dom på kliniken att skriva ut medicinen tidigare typ 1000 ggr och dom vägrat. 

Men nu tänkte jag försöka sluta deppa och önska er alla en trevlig Valborgs :)

Aj!

| Postat i: Allmänt
0
Jag har ont som bara den under min fot,  gör ont som attans när jag går :/ måste halta mig fram för att klara av att gå. 

Det börja i lördags var vi på dop/bröllop och jag hade nya klackskor, kände att jag fick lite ont i foten, sedan var jag och Robin ute och sprang. Men det gick bra med foten men när jag jobba natt lördag mot söndag, så fick jag gå ganska mycket från rum till rum, så när jag vakna på söndag eftermiddag hade jag sjukt ont i foten. Och har fortfarande jätteont i foten, kan knappt gå idag :/
Så typiskt när jag kommit igång med träningen...
(Bild; we heart it appen)

Så nära men ändå så långt bort

| Postat i: Allmänt, Barnlängtan
3
Jag har funderat väldigt mycket på mina känslor ang IVF:en, och för att skriva detta inlägg har jag funderat mycket så ni ska förstå vad jag menar. För mina känslor är lite all-over-The-place. 

Innan vårt första IVF så var jag hoppfull jag kände att vår dröm var nära att gå i uppfyllelse, jag kunde se min själv som gravid, jag kunde se mig själv hålla vårt barn och när jag gick förbi extra rummet vid vårt sovrum så såg jag en perfekt barnkammare. Det kan jag INTE se nu, känns  som att jag har tappat allt hopp av någon anledning. Kanske var det att endast ett enda ägg av 23 blev befruktade. Jag kände mig väldigt arg och ledsen över det. 22 ägg gick ju åt i onödan. Kanske är det att jag är rädd att läkaren ska ringa på tisdag och ge oss dåliga nyheter. Kanske ställa in IVF:et, kanske säga att våra chanser är för dåliga. 

Jag VET att dom flesta blir gravida inom ramen av 3 försök. 

Men av någon anledning så tror jag inte att jag kommer att bli gravid. Man tänkter ju varför skulle jag få bli gravid efter 2 1/2 år. Allting just nu känns så meningslöst, jag önskar bara att jag kunde spola fram tiden och se om vi får ett biologiskt barn eller inte. Känns lite onödigt att trycka i sig massa medicin som man mår dåligt av till ingen nytta. 

Jag vill bara ha det som alla andra har en familj
Bild; we heart it appen