Förlossningsberättelse

| Postat i: Gravid med Alvin
2
Lördagen den 14/2
Vid 12.30-tiden när jag gjorde mig färdig för vi skulle till Robins mamma och fira Robins bror som fyllt år. Så kände jag en smärta runt byxlinningen inget som jag känt tidigare. Tänkte först att det bara var en liten förvärk, det gjorde ju inte ont. Undertiden som vi var hos Robins mamma så kände jag detta ca 6 gånger (gjorde fortfarande inte ont). Vi var hos Robins mamma till ca 15-tiden, efter det så försvann förvärkarna.
 
På kvällen vid 18.30 så kom värkarna tillbaka men denna gång börja det göra ont. Förstod då att det verkligen var värkar. Dom kom allt emellan 10-20 minuters mellanrum. Ringde till förlossningen och hon konstaterade att jag var i latesfasen. Denna fas kan dock pågå i flera dagar, så jag trodde ju verkligen INTE att jag skulle föda barn samma natt! 
 
Fick ringa in ytterligare en gång till förlossningen eftersom jag inte kände att bebisen rörde sig emellan värkarna. BM ville att jag skulle dricka ett glas med Cola och ligga på vänster sida i 30 minuter sedan ringa in igen och berätta om han rört sig. Tack Gud så rörde han sig då några gånger. Berättade för BM om värkarna som nu kom med 10 minuters mellanrum, hon sa att det bästa var att vänta hemma så länge som möjligt för att slippa bli hemskickad och hon föreslog att vi i skulle ha myskväll med godis och Melodifestivalen. Och att ringa in när det kommer ca 3 värkar på 10 minuter. 
 
Vid 22-tiden så började värkarna göra riktigt ont. Jag visste nästan inte vad jag skulle göra för att överleva, det kändes som jag skulle dö och några tårar kom det. Jag ställde mig i duschen med förhoppningen av att det skulle göra mindre ont, men jag klarade knappt av att stå i duschen (skulle ha haft en stol i duschen) undertiden jag var i duschen ringde Robin till förlossningen, för han tyckte verkligen att vi skulle fara in. Men jag ville gärna stanna hemma för jag tänkte att när man väl far in så försvinner säkert värkarna. Men med lite övertalning, så åkte vi in. Vid 23.15 for vi hemifrån. I bilen hade jag vid ett tillfälle 3 värkar på 10 minuter. Sen vet jag inte riktigt när värkarna kom, för jag slutade klocka dom. 
 
Kl 23.37 kom vi in till förlossningen. Fick träffa BM Lena som gjorde ctg över värkarna som kom oregelbundet med 4-7 minuters intervaller. Men jag var öppen 4 cm så BM utbrast inatt blir det en bebis! 
 
Söndagen den 15/2
00.30 flyttades vi till ett förlossningsrum. Jag satt mig i duschen och gud vad skönt det var. Dom hade det varmaste vattnet jag varit med om och dom hade en duschstol så jag kunde sitta ner och Robin kunde sitta bredvid på toaletten och hålla min hand igenom värkarna. Vi lyssnade på lite musik ett tag, tills jag bara blev störd av musiken då stängde vi av. 
 
Kl 1.25 så slutade jag duscha och BM kollade mig igen, nu var jag öppen 6 cm. Började använda lustgas/syrgas 50/50%. Bad dom höja lustgasen efter ett tag. Dom börjar alltid med 50/50% på lustgasen för att alla påverkas olika av den. 
 
Kl 02.00 satte jag mig på pilatesbollen fick värmedyna på ryggen. Använde mig fortfarande av lustgasen. 
 
Kl 02.30 var jag öppen 8 cm, den här tiden framtills att jag får börja krysta är den jobbigaste tiden. Jag hade så ont och tyckte inte alls att lustgasen hjälpte längre. Jag tog bara lustgas i början av värkarna sen kastade jag bort den för jag ville hellre skrika av smärta än att andas i masken. Ja, jag skrek lite grann som tur är var det ingen annan på förlossningen denna natt. BM var ett otroligt stöd och masserade min rygg, hon visade Robin hur han skulle göra. Men när Robin skulle försöka röra mig blev jag jättearg (stackars Robin!) Jag komihåg hur jag kände att Alvins huvud kändes längre och längre ner och jag sa att det kändes som jag skulle göra nr 2 på pilatesbollen. Då sa dom att det börja närma sig krystningen. Sen sa jag även att jag ville fara hem och inte föda, BM sa då att dom flesta brukar säga så just innan bebisen ska komma ut.
 
kl 03.20 får jag äntligen börja krysta. Det känns som en befrielse att äntligen få börja krysta. Tyckte inte alls att krystningen gjorde ont eller var jobbig, tyckte att det var väldigt skönt att få krysta och äntligen göra någonting.
 
kl 03.44 sätter dom dropp för att få krystvärkarna att komma oftare, då det är några minuter imellan dom. Alvins hjärtljud blev djupa och stela (visste inte om detta under förlossningen) så dom kallade på läkare som gjorde ett klipp i underlivet (visste jag inte heller om och jag kände det inte heller) för att Alvin skulle komma ut fortare. Hon klippte kl 04.00.
 
kl 04.01 kom vårt mirakel Alvin. Den finaste pojken jag någonsin sett. Jag gräta av lycka att han äntligen var ute och att vi äntligen blivit en familj.
Alvin Robin Paul
15 Februari 2015
3300gr, 49cm lång, kl 04.01.
Hittills till Förlossningsberättelse


C

Tack för att du delar er historia. Älskar att läsa förlossningsberättelser. Varje upplevelse är så unik <3

Svar: Varsågod :) så roligt att du gillar att läsa det :)
minlangtanefterdig.webblogg.se


URL: http://spyor.blogg.se
Elin

Härligt att läsa!Duktig du var!
Visst är det helt sjuk känsla när man verkligen känner bebisen komma längre & längre ner. Jag kände inte heller någon smärta under krystfasen. Mest "skönt" att få trycka på.
Det är en helt underbar upplevelse.

Svar: Tack snälla :) ja helt sjukt när man känner huvudet sjunka längre och längre ner..ja det var ju verkligen en upplevelse att föda barn!
minlangtanefterdig.webblogg.se


URL: http://monokerus.se/



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: